hanois

Det finns några få kvällar i mitt liv som alltid,tidvis kommer tillbaka till mitt minne och spökar. En av dessa kvällar e min ödesdigra olycka på Mallorca i maj. Alltid ibland stöter jag på bilder, eller när jag ser mina ärr (dom e inte stora,men dom finns nog) så börjar jag fundera på hur det hela hände.
Det sista jag kommer ihåg var att jag och Eve satt och "diskuterade",grät, eller va man vill kalla de,haha. Plötsligt var jag ensam, och sen mittiallt ligger jag på mage på asfalten och känner en stooor smärta. Nästa minnesbild e när jag ligger på rygg och alla står runtomkring och förklarar om hur ambulansen e påväg. Senare fick jag höra att jag förklarat att jag ville "klättra ner" för det 3meter höga stupet. Javisst ja. Tårarna flödade och blodet rann. Får helt ångest av att bara tänka på allt det där, och det känns så otroligt overkligt.
När jag kom till sjukhuset blev allt trots allt bättre, fick sätta ner mej i de sköna stolarna i väntrummet, där jag bestämde mej att ta lite foton, hahha! vackert. Sedan fick jag en och annan spruta, blev röntgad och fick råd så som "don't drink anymore tonight!"..jaa, för de tänkte jag förstås göra! Tack gode gud att mima kom dit,skulle ha dött av panik annors.

Det ironiska med hela händelsen var ju förstås det, att jag tillsammans med Mima kvällen före satt och diskuterade hur jag aldrig varken åkt ambulans eller varit i en värre olycka. Glömde visst att knacka i trä där..

På efterhand brukar vi skratta åt dehär med flickorna, eftersom att jag såg ganska lustig ut då, och var dessutom mycket underhållande när jag kom med en tennisboll i pannan tillbaka till hotellet. Vi fick åtminstone ett minne för livet denna kväll!
Trots allt var det en skrämmande upplevelse,som alltid kommer att finnas i mitt minne. Så jag kan varna er, drick inte fisun och sätt er sedan vid ett 3meters stup, det kan gå dåligt!




Det var ju en aning synkkä avslutning på resan, eftersom att jag hamnade sitta i 3 dagar på hotellet, förutom de stunder då jag satte på mej stooora brills.
Kan lugnt konstatera att mamma var mildt sagt chockerad över att se mej sådär, tror hon aldrig mera låtar mej fara utomlands. haha!

Nåja, tänkte bara skriva av mej lite om denhär händelsen.

Pusshej