hanois

Sitter här hemma i Ekenäs, helt ensam, och har inget viktigt för mig. Skulle med andra ord vara den perfekta stunden för att ta en detaljerad beskrivning på vår resa nu. Men när jag funderat och funderat på vad jag skall skriva, har jag kommit fram till att vi inte gjorde så jätte mycket under vår otroligt avslappnade resa.
Vi solade som galningar (även om det en dag var molnit), åt sjukligt god mat varje kväll och dag, spelade massvis med Uno och Shanghai, fick 30 gånger om dagen rätta till att "jag och matilda e bara vänner, inte tvillingar eller syskon..", skrattade åt vår dåliga humor och händelsen då måsen sket på matildas ansikte och sov lika mycket som pensionärer. Vi hann också med besök på ett litet zoo, ett åk med turisttåget och små rundvandringar i staden.
Vi följde efter mystiska män på små gränder, åkte taxi mot olika håll och befann oss i en konstig lägenhet ute i det "riktiga" Agadir.



Sista kvällen var något av de galnaste jag varit med om, samtidigt som jag vid ett tillfälle konstaterade att det var den perfekta stunden, då vi satt på stranden vid ett dukat bord, med ljus på, det sjöngs och spelades gitarr samtidigt som solen gick ner och den vackra arabiska texten lös på berget brevid. Där satt vi med våra filtar runt oss och njöt av gratis dricka och varandras sällskap i ett främmande land med främmande mänskor. Spännande! Det slutade inte precis som vi planerat och när vi kl 5 på morgonen staplade in i hotellet funderande över vad som hänt kunde man inte annat än skratta. Oj oj.




Samtidigt som det e skönt att vara hemma saknar jag känslan av att få vara i dehär vackra landet och njuta av hur annorlunda allting e där.

Nu e det bara att ta itu med skolan och vardagen i Helsingfors.